Din välpolerade förvridna spegelbild

Där!

I kalken på översta hyllan

Något flammig som feber

Men genomborrande klar

Ingen idé att försöka värja dig

Gräv djupare, nostalgi och minnen,

långt in på natten

Gräv girigt

Tänk om du skulle våga tala

Din suddiga transparanta spegelbild

Här!

I rutan ut mot gården

Fullständig, lämnar inget åt fantasin

Men döljer ändå allt du vill

Talar du med den?

Svar i gåtor bara du förstår

Döda den med eld och vin

Djävulen har redan tagit den

Döda igen

Gå upp från din dvala

Din uttunnade mörka spegelbild

Då!

I ögonen hos en annan

För svag för att slåss emot

För stark för att inte beröras

Aldrig har du lämnat henne

Gå dit tillbaka

Hämta hem det som är ditt

Gå dit igen

Om du fortfarande är drogad

Din gnistrande vassa spegelbild

Nu!

I obduktionslampans reflex

Vacker, enbart vacker

Härjad men orörd av livet

Allt du inte ville gjorde du ändå

Du gick för långt in i din själ

Älska svalt

Din blekhet klädde aldrig i vitt

Älska kallt

Du svarade utan att någonsin bli frågad