nattduksbordets lampa surrar
och den Stora vägen hörs
långt där borta
trettiotre dagar hetta i följd
och allt bara töjer
segt
men mörkret har i alla fall
återvänt till denna norra sida
och du lyssnar på Furu
ihärdigt
nästan helhjärtat
på en bar nånstans
mycket högre upp i landet
än var jag finns till ikväll
skrammel mot metall
hörs in genom myggnätet
fast ingen står på gatan
och jag sprang ut i regnet
och åskan och blixtarna idag
det var kallt för första gången
och vätets gula ax
rad på rad på rad
säger att det är dags nu
och jag sa upp mig från mitt jobb
från rutiner och nåt-att-falla-tillbaka-på
från gemenskapen från inre kretsen
för att söka mig till nya
och kanske falla mot nåt tomt
eller mot dig
men inte dem
jag tror august sätter färg på mig igen
och jag vill bara att du kommer tillbaka
när sommaren nu äntligen tar slut.