Kan avslöjad bli
Blöt om fötterna

Av sin egen Pinsamhet

När textremsan
Fallit av

Dina Fina subjekt
Slängda i soptunnan

Och inte ens bandaget
kvar att skyla sig med

Efter att exhibitionisten
Klätt av sig kläderna

Finns ett nytt liv
att Leva

Med samma skrumpnande
Kropp

Om konsten bara blir
till ett konstaterande

Och var det inget mera

Vad ögat ser
Och Själen känner

Vi borde kanske
Bygga oss ett minaret

Och alla höra vår

Undersköna,klagande
Sång

Så bygg,bygg ditt Torn

Här sitter jag
Nu.


Inuti Ett
Och väntar

Att besvara
din undersköna klagosång.