Uppträngd i ett hörn. Lägenheten, min fristad. Bröts dörren upp vad funnes då kvar? Slätterna, vidderna, det osaliga flackandet, den ständiga hungern och törsten.

Jag står i kön på lokala kaffebränneriet och väntar på min tur - på väg hem till flugan. Faller tillbaka på franskt. Alla dessa sorter med smak av jordgubb, krusbär, äng och gammal bokhylla. För bövelen, jag tar franskt!

Flugans surrande i en slags dödens sång. Inget kan vara mer enerverande eller mer ångestladdat än en fluga på morgonen i de sista krampaktiga minuterna av ens nattsömn. Sover du så dör du och du skulle kunna dö för sömn.
Hopp upp och smäll i golvet med naken fot, riva åt sig tidning, spana runt - vart är den f-n? Ner i sängen igen och med den sömndrucknes list så där lojt lägga handen med tidningen längs sidan som om ingen fara var å färde för flugan.
Bzzzt och vift och smäll med tidning. Klarvaken! Flugan sitter och glor från uppe i hörnet. Vässar sina vingar.

Trampar igång med kaffe och bestyr. Jagar runt med klockan i hand. Allt i sin inrutade ordning. Mackorna, smoothie, gymnastiken. Raka och tvätta, gnugga och rätta. Packa och klä. Man sträcker på sig för plikten, för godorna.

Drömmen om ett annat liv, konsten, kärleken, resorna insups med kaffet och med blicken ut i det fjärran. Man tittar på klockan och måste stå upp. Vad annat finns att göra, inträngd i ett hörn? Man kan inte, inte gå.

Jag vänder mig om i det jag går ut:
- Vi ses i kväll flugdjävel!
och går djupare och längre in i hörnet.