Jag grävde ett hål inatt
Men inte för att gömma en skatt

Jag tänkte att med just detta hål
Skulle jag gömma mitt huvud som ett fån

Jag grävde så djupt jag någonsin kunnat
Men känslan att glömma dig var mig inte förunnat.

Jag skulle lägga allt i denna grop
Alla dessa känslor jag samlat ihop.

Men nu när jag gräver ner och gömmer mig
Hoppas jag att jag för alltid glömmer dig

Med jorden lagd som täcket över min enkla grop
Långt från under du ej hör mina ångestrop

Hur jag än i gropen vrider och vänder mig
Kommer jag aldrig nånsin kunna glömma dig