Där sitter jag mitt i salen
med vännerna som är många som är tysta
medan jag talar och talar och är klok och klar
som vattnet i karaffen på bordet

talar och talar om en framtid för alla
om vikten av att balansera när linan är tunn
och djupet där nere utan botten
om att jag behöver hjärt och lungräddning

inte för att jag skall ha den före någon annan
men ändå vill jag i stillsanmhet påpeka
att också den som för ordet och står där
framför skaran av levande siluetter mot bordens levande ljus

har ett slut har en ände har en utgång
mot ett mörkare rum där det går att stänga dörren
och vrida nyckeln flera varv tills axet går av
tills natten blir min vän min kvinna min död

vill på detta enkla sätt påpeka att ni i salen
får fortsätta måltiden tillsammans och smaka på desserten
och kyssa varandra till avecen och stjärnhimlen
och gärna leva i evigheternas evigheter

men mitt rum väntar och kanske lyfter det en fågel
från det låsta det mörka det allena
och kanske har jag köpt biljetten till Seychellerna
fastän säsongen är off och hotellen är halmhyddor

kanske kanske inte kanske lever ni alla trots tystnaden
trots att ni alla i salen lyfter mot taket
som slingor av rök i spetsvitt och rödvinsrött
i blåängskjolar och i era manliga skägg som fladdrar i vinden

och jag säger tack för ordet tack för att ni finns
tack tack tack klockan säger tick tack tick tack
tiden går mot låsta dörrar och stunder av eld
mitt i denna långa natt när allt är möjligt och ambulansen är på väg

slår klubban i bordet så ni vaknar tillsammans
när gryningen når era trötta kroppar och själar
och den som vill får gärna får gärna sjunga och älska
för annat finns inte att göra när festen är över