På tisdagen stormade det så
kuling sa någon att det var då.
Jag tittade ut på balkongen i olivträden
sjöng det gungeli gung, till min fasa såg jag
att den stora luktärtsväxten hängde som en trasa
över balkongräcket! Jag lyfte upp den och satte den
tryggt mot väggen i ett hörn och ordnade till stjälkarna.

Men olivträden hade stått emot blåsten liksom de små
växterna men jag flyttade ändå in alla i ett hörn nära
krassen som hängde en bit upp på väggen. Krassen hade
fått nästan alla sina blommor bortrensade av vinden.
Den såg mer än skraltig ut. Men den fick vara kvar!
Den tar sig nog tänkte jag och olivträden blir ju som
en skyddande mur runt omkring den. En bodyguard!

Jag sopade upp alla söndriga växtdelar som låg på
balkonggolvet och tittade till på klockan, den var
ju mycket, dags att gå och lägga sig.

Det gjorde jag. Och det första jag tittade till när jag
vaknat på onsdagsmorgonen det var mina balkong-
älsklingar, då såg jag till min fasa att det
stora olivträdet hängde snett 25% neråt.
Attans tänkte jag, jag har missat att den
var skadad attans också! Jag försökte
att lyfta upp den det gick inte, något
höll emot, jag fingrade igenom blad-
verket men såg inte alls vad det kunde
vara som höll emot så starkt...

Det var nog ett jättedjur!

Jag böjde mig ner och tittade upp under trädet
men höll handen kvar på den grenen som var
kidnappad. Då såg jag att det var en stängel
från krassen som virat sig runt den grenen
och böjt ner olivträdet! Jag försökte med
handen att ta loss det som höll fast grenen.
Det gick inte. Jag hämtade en sax och klippte
av stängeln. Grenen svängde då rakt upp och
trädet såg ut som förr som om ingenting hade
hänt. Jag letade igenom bladverket på
olivträdet. Då fann jag en lång stängel
med ett minimini blad som knappt syntes,
det hade snott sig runt om grenen och
hade haft minimini bladet till knapp!