Vilar i trygghetens gungstol
färdas i pelagoniernas land
möter stränderna och djupen
i färden dit och tillbaka igen

i resan under glasets kupol
i tillvaron mellan kastrullerna
växthustomaterna kinesiska mattor
dammiga gevär böckerna i skinnband

fram och tillbaka ut och in igen
dit där palmerna vajar
och tigrarna bär natt och dagar
i strimmor över milslånga kroppar

där vågorna bär en naken venus
mot en man med doftande oljor
i händer lyfta för ett välkommen
till rosornas eldorado

fram och tillbaka in och ut igen
från bädden i den enda hyddan
till trygghetens väggur nära örat
i det sista huset i välfärden

gungstolsvärlden vemodstillvaron
det du undrar över och frågar om
klockans blödande hjärtfrekvenser
som ställer livet till rätta

fram och tillbaka ut och ut
in och in för att låta mannens händer
röra hennes våta rygg i hyddans natt
och ge henne rosornas olja som gåva

ge henne som också ser tigrarna
det en fattig man kan ge
vid en strand på andra sidan
av folkhemmets lagomväggar

ge och få ge och förtvivla
gråta så ingen ser mer än blommorna
som ändå behöver vatten nu
när klockan snart slår för förmiddagens te

ge och få ge och få ge och undra
när tigrarnas dova rytanden
hörs genom familjefotografiernas väggar
och den allra ljusaste dagen

vem som bär vemodet tillbaka
den dagen gungstolen vaggar tom
och rabatternas rosor blöder
och någon skrivit i rött över fasaden

vem som längtar då som drömmer då
som går i mannens skor
för att hämta posten och vänta brevet
från poste restante i tigrarnas land

som är där han var han är
som möter henne vars fötter saknar skor
i landet där och landet här
där sådant inte har någon betydelse

vem kommer med orden i ett rökelsekar
med hoppet i doftande myrrha
med regnbågsfärger i ett glas i gryningen
och knackar på husets fönsterruta

vem är där för att säga hej
för att säga jag vet vad du tänker nu
för att vara där och bara lyssna
bara tala om rosor och alabaster

vem kan man lita på i natten
när det droppar från diskhons kran
och klädstreckets lakan dansar
och kopulerar med månen

när ut och in och in och ut
är klockans tickande på väggen
och pelagonierna viskar om recept
och till och med överröstar tigrarna

vem kan man lita på vem frågar hur mannen mår
vem undrar över vemodet
vem öppnar väggarna för färden
till hyddans och tigrarnas land

vet vet inte vet vet inte
klockan slår nio slag
och det är dags
att vattna blommorna