Jag går runt och skaver mig
på minnet av dig
Du är så många skärvor
av kronisk smärta
från mitt brustna hjärta

Ibland står du där i ljuset
vid det övergivna huset
i den tid som sedan länge flytt
för att börja om på nytt

Och jag rör vid din perfekta kropp
med alla mina sinnen
och mitt sista hopp
av ljusa minnen

Allt är bara ensamt nu
som korpen över skogens bryn
Kvar finns bara du
för min inre syn