i tystnaden mina tvivel börjar gro
tvivel som gör dig svår att nå
med ord försöker jag bygga bro
med ord tassar jag försiktigt på tå
de försöker räcka till att väcka tro

ord som alltid vet vad de vill
men i rädslan att du ska gå
stampar de sig skräckslagna still
ibland blir orden alldeles för få
när de är många räcker de inte till

tålamod tryter
bron brister
viljor ryter
hjärtan mister
tårar flyter

ängslan är ändlig
i oändligheten
är allt ändligt
oändligt kort
tiden är vänlig
mot oärligheten
så jag ber vänligt
vänd dig inte bort