En sann vän växer inte på trän

all annan sanning är disträ

I början är vännen söt

sen lägger han näsan i blöt

Ditt leende till vännen

fastnar i lösgommen

När du blivit tandlös

lämnad utnyttjad och försvarslös

Där står du med din egenhatade själ

förbannande att du själv gjorde dig till vännens träl

Får skäll av omgivningen för din bitterhet

som skapades av din dumsnällhet

Får höra att det är en ny dag i morgon

men såren har utsöndrat sjukdom i obetalda lån

Och ingen vill ha fattiga i välfärdskön

så där står du sjuk och eländig med ingenting, rånad på gårdagens skatt i lön