När som helst nu
och ändå så plötsligt:
ett urverk surrar till och stannar
hon ligger ännu med örat mot hans bröst
det finns så många stjärnor
att någon slocknar varje ögonblick
och i höga skyar sveper ännu tornseglarna
kastar sina nyflygga ungar
genom det öppna fönstret
avlägsna barnröster faller ihop med fågelsången
men allt hon har kvar är hans namn på tungan
och allt annat hon aldrig hann säga