livets drömmar har ingen botten eller tak det är det som fantasin
är till för att bara fly med tanken när prövningen blir för stor


likt rädslan för att bli älskad när känslornas sår rivits upp djupa
fyllda av smärtan tårarna faller desperat i mörkret


hysteriskt letar man något att hålla sej fast i när man samtidigt
försöker kväva ljudet av smärtan när tårarna faller hopkrupen


ensam i mörkret allt kommer nu jag låter allt komma bara släppa
ut allt som har tyngt mej på min väg jag bara gråter och skriker


slår hårt med händerna mot madrassen tar tag i säng stolpen
hårt hårt jag torkar tårarna och hämtar luft på balkongen det


är stjärn klart och full måne det har en lugnande effekt på mej
jag står och tittar mot himlen analyserar och söker efter något


men jag ser inget förutom skönheten så jag går och lägger mej
och vaknar nästa dag utvilad och stark så i bland är det bättre


att konfronteras med en smärtfylld verklighet inte fantasi semester