jag vandrar på marken där jag föddes jag andas luften av frihet
hemma där jag nu levande vandrar frihet under ansvar i fjorton

dagar innan dom åter låser in mej igen men jag blir varm om hjärtat
att min läkare kafner visar sej min tillit och förtroende att faktiskt låta

mej leva på utsidan men jag vet inte vad jag ska säga riktigt för det här
var inte det folk jag lämnade i Åkersberga på dagen när jag vandrar in i

centrum nytt och fint alla vackra ansikten också jag hälsade på så många
för fjorton år sedan nu finns det bara en och annan alla äldre är borta jag

bär deras vackra lenen i mitt minne med stor sorg och det är det det
handlar dom äldres starka fostrande händer från en svunnen tid är borta

med rätt fel etik skam vid svordomar sedan kan man ju ifrågasätta
tillvägagångs sättet till fostran i vissa fall för i kväll såg jag den

generationen ut av uppväxten av dataspel inpräntade med våld krig och
strategiskt tänkande jag såg unga soldater utanför centrum med cigg i

munnen ätandes på godis utan respekt eller visad hänsyn för dom äldre
för min egen skuld skiter jag fullständigt i det men det finns ju andra

eller har jag just bevittnat framtidens allkolister ? för när jag var liten satt
dom så i centrum men dom hade stil dom satt på bänkarna och inte framför

affärerna det var bra killar som bar mycket sorg i sina hjärtan det är därför
dom aldrig gick hem i från festen dom ville inte vara lessna det är en ny värld

det är ett nytt Åkersberga det är ett nytt folk det är en ny mark att trampa
pulsen är hetare attityden hårdare uppgörelserna med dödlig ut gång luften

har fortfarande en smak ut av havet Åkersbergas tjejer ser fortfarande ut att
vara skapade och sända direkt i från himlen det var oförändrat men vad ska

man göra när man är barn av sin tid växa i från det klaga på utveklingen för att
framhäva den tid man kommer in från så har det nog varit sedan sten åldern