Duktig som du är börjar du försiktigt,
strör ut lite socker för att fånga mitt intresse
Du har även lärt dig att tacksamhet är viktigt
För det är nu som du är i ditt skarpaste esse
Visar ömhet kärlek och respekt
Lyssnar och berättar,
Berättar och lyssnar...
Ditt berättande tar snart mest fokus
respekt var inget ord du förstod
Bara du är plötsligt i centrum på ett hokuspokus
När du har släppt in mig ritar du med spegelglaset över hela mig
Jag märker inget
Dina ögon reflekteras med glaset i din hand
Plötsligt ser jag att dina ögon inte har förmågan att lyssna
Du vissnar,
och jag hissnar.
Aldrig mer ett spegelglas som rivjärn.