... efter en förlorad
äkta kärlek 
för någon man verkligen älskat
och kanske delat sitt liv med
oavsett om den gått bort
eller
om relationen gått fel
och ej längre är
eller ej är som förut ...

Den smärtan minskar ej
med åren som går ...

... men ändrar obevekligen
sin karaktär 
under efterkommande år ... 

En del benämner det
som att vi lär oss leva med vår sorg ...

Jag ser det dock som en absolut nödvändighet
att gå igenom en sorgbearbetningsprocess först
för att det ska vara möjligt att gå vidare i livet
och därmed lindra och eller förändra vår
upplevelse av den smärta 
vi av våra minnen får
så att vi kan bära dessa minnen 
med ljus och värme i våra hjärtan
när vi vidare i livet går ...

Tiden läker inte alla sår ...
Men det gör kärleken!

... Förutsatt att den
vi sen möter på vägen
ej ger oss dåligt samvete
genom skuldbeläggelse
för att vi vare sig
går vidare i våra liv
eller 
för att vi ej
förnekar 
undangömmer
 förtränger
och glömmer
det som förorsakat våra sår  ...

Ty det är först då 
när vi känner så
att vi för hela vår 
glädje, sorg och smärta
acceptans fullt ut får
av den vi möter
som den 
all vår kärlek och tillit 
 kan få ...