Nu slutar jag skriva

orkar inte mer

Ni får införliva

mig i ett rött slumkvarter

Jag sträckte ut min vänskapliga hand

accepterade nästan alla åsikter

Men de fick känna av mitt färgband

de flesta skapade då starka konflikter

Då blev jag ett sjukt exempel

på en svensk dåre

Som fick en stämpel

av samhällets egoistiska elaka kåre

Låt mig nu dö

ensam och övergiven

I dålig miljö

flyende de egocentriska rovdjurens saliv

Äh va fan

ska jag ändå dö

Låt mig dö som en indian

ge så många vita som möjligt spö

Jag ger inte upp

så länge jag hör morgondagens tupp

Översta raden var en lögn kupp

för att lära er dagliga tankar i samhällets nedersta grupp

Nu känner ni samma besvikelse för att jag inte ger upp

som en cancersjuk som på sin inkomst får stopp

Eller en socialbidragssökande som hamnar under samhällets lupp

eller en hemlös som blir bespottad av en rikemansgrupp