Maskrosfröna flyger lätta i västanvinden

av många avskydda som ej vackra blommande sinnen

Maskrosorna slokar över sin utstötthet från människosjälen

gråter över att de inte tycks ha tillräckligt fina kläder

Men ändå kommer det nya maskrosbarn varje vår

för att mobbas i sina nya skepnader år efter år

Gråta exakt likadana tårar

över att människosjälen aldrig tycks växla in på vänligare spår