Längtan säger du
du är längtan

och jag minns spindelväven
med morgonens droppar
utanför tältets duk
det som var en första väv
skön som henne i bergsjöns
kalla vatten

skön som ett nät
för fångst i den mörkaste natten
när elden öppnade djupet
och gjorda alla fiskar blinda

skön som en karta
över stadens myllrande vägar
på andra sidan tidens portar
vägarna där regnbågen vakade
över trötta tankar
där världen var en annan
långt borta från nuets dager


ja, längtan bodde
nära den förflutna kvällens
slocknade lägereld

längtan var en grå lämmel
i hennes ögonvrårs aska

en fågel som flög från björken
i riktning mot branterna
utan att lyssna
på viskningarna
och skrien


längtan var skuggan
som dröjde vid min sida
längre än hon
som ömsat namn
och gått mot staden

längtan var hennes eld
och hennes ord
de som öppnat klipphällarna
för varma vindar
blottat trappan mot mörkret
där det dolda glittrade:

inte sagans guld
inte drakens skatter
men en bäck av silver
och hennes tårars
svarta gölar


Längtan säger du
Du är längtan