och ja, jag lånade dina bokstäver till en titel
för att det känns
för att jag vet precis hur avsked känns
efter 72
timme sjuttiotre
en vårkväll när kärleken slagit mig i bakhuvudet smög du in i mitt liv hemmablandade drinkar i storblommig soffa
påminde mig om rosa parad där vi skrikit oss hesa
och inget smakar nånsin så bra
som början på något nytt
att känna att det växer
att kasta ut och se orden landa
att du varsamt sorterat och memorerat allt jag nånsin sagt
sett mig. på riktigt.
ditt röda hår jag aldrig får nog av
snurrar dagar mellan fingrarna
fastnar i billiga ringar på loppis
lovar högt
skrattar lågt
och du tog min hand en dag, fnissade åt mina sämsta skämt
dammade av något längst in i mig
bortglömt i ett hörn
så flög sommaren vi pratat om över våra huvuden
som en svala som lovar vackert väder
vi drack en sista öl och omslöts av natten
minnen jag knappt minns att vi skapat
tid som förflutit, sprungit i förväg
väntar vid grinden
du kom för att säga hej en dag
en bil väntandes på 100 mil framöver
och källarlokalen vi kramades i krympte
nånting brast i mig och har skavt sen dess
aldrig förr blivit så golvad
av rötthysteriskt hår och djupa ögon
av rödvin
av staden och nätterna
av dig
och timmen slår sjuttiotre och jag vet
hur mycket du avskyr
avskedet
bär känslan i min hand
lovar dig tusen gånger om
för dig älskade K
finns jag
så länge du vill