Höstens kyla kom till mig i ett andetag

Grå kall och trist var den mitt nederlag.

Kulen vilsen slagen

Försommardagen som jag minns den än

Jag mötte en ängel som bara blev en vän.

Hemsökt plågad glömd

Det är här som mina egna bittra vilsna demoner

Hemsöker och de jagar mig i eoner.

Ensam vaken dömd

Byggde styrkan för att följa längtan bort från trygga hamnen

Snubblade, föll och nådde aldrig fram till famnen.

Ängel aldrig glömd