nu drar jag mig tillbaka 
min själ är en grå dammtuss
rester av förbrukat

den framtid som formas idag är inte min
jag hör inte hemma där 
kommer aldrig att höra dit

om jag någonsin hört till någonting
var det i det jag brann för
nu är jag utbrunnen

nu drar jag mig tillbaka
inte mycket håller mig kvar
jag har gjort mitt och det förbleknar
under höstens himmel

tunna trådar av att ännu vara behövd
förankrar mig vid jorden
när de brister är det tid att resa