... när det är så här ...

Behöver så innerligt lite
för att må bra igen
men just för
att jag mår så dåligt
utan det jag behöver
är det få eller nästan ingen
som är beredd
att ge mig det jag behöver
innan allt redan är över ...

Lite som om
även de som säger sig
tycka om , älska
och bry sig om
ej riktigt förmår
att ta till sig och förstå
när jag berättar
om vad jag behöver
och som jag måste få
om de vill ha mig kvar
nu som då ...

Svårt att säga
att de har 
rätt eller fel ...

Men känslan vägrar försvinna ...

Känslan av att ingen
tar mig på allvar
utan litar till
att jag ska fungera som
om vore jag ett arkadspel ...

Det har nog egentligen alltid
varit precis just så
men jag har varit den
som alltid funnits för andra
och skänkt dem vad de behöver ...

... långt innan det är över ...

Den generositet jag då mötte
såg jag som bekräftelse på
att det finns oegennyttiga människor
nu som då ...

Ville ej se
att generositeten i sig
berodde mer på
vad de såg att de över tid
kunde få av mig ... 

Nu har jag blott bara
av mig själv att kunna ge 
men å andra sidan
är det så mycket mer
för den som mig ger
vad jag behöver 
innan det är över ... 

Ty det behövs ej mer än så
för att jag åter ska resa på mig
och fullt rakryggad igen kunna gå ...