Yllegarnet ligger längst in i garderoben. Det lär vara nyttigt
att sticka, om man fått högt blodtryck. Sticka i jordfärger
brunt, grått, beige med en klick färg. Så enahanda
varv efter varv. Växelvis räta med aviga maskor.
Tålamodet räcker bara till för tjockt tvinnat
garn och grova stickor. Nåväl, det är bra om
ens tålamod tar slut när det gäller oskick, men f ö
är det viktigt att hålla i trådarna och göra allt klart
för ett färdigt och fint resultat. Linn gillar inte att sticka,
då det är alldeles för introvert för henne.
Hon måste känna en värld utanför sig själv.
Inte nödvändigtvis en kedja av händelser utan hellre
något djupsinnigt om människans natur och inre
jungianska vrår. Roligare att märka egenskaper hos
andra i omgivningen eller i litteratur än hos sig själv,
som man känner bäst. Låta intuitionen avse vad
intellektet åser, som Edith Södergran skriver.
Allt det där är lättare att tåla än ett enformigt stickande,
eftersom livlig dramatik mellan ett dramas karaktärer
kan utspela sig i gester, mimik, replikering och enkel
rekvisita. Det inger spänning. I en intrig. forts. följer