Efter dig har jag bara träffat idioter.
Sen du ringde, ett samtal som följde på ett vanligt ”hej, vad gör du?” – sms, där jag förstod på din röst att du inte längre var min, har jag bara träffat idioter. Jag satt på Hjalmar Branting när du ringde, när jag förstod på din röst att du inte längre var min. Jag satt på femmans spårvagn och skulle precis kliva av på Berzeeliigatan när du lämnade mig. Och jag föreställde mig dig med en sprucken Iphone mot örat, din underläpp mot telefonens kant. Jag föreställer mig att den skälvde när du sa dom sista orden. För du darrade på rösten när du lämnade mig, när jag förstod på din röst att du inte längre var min och efter dig har jag bara träffat idioter.