stjärnorna ligger kvar i sängen där min pojke en gång låg
han som har fina ord men inte kan säga dem högt
rädd för att rösten ska brista, rädd för reaktioner
han som ritar fräknar på kinderna i hopp om att de någon gång ska
lockas fram av solen han befinner sig i när han är med mig
han som jämför mig med håkan hällström
han som viskade "jag vill inte hem, jag är redan hemma" och grät
han som hatar stockholm men älskar kvällar vid slussen
han som höll min hand hårt igår
stjärnorna ligger nog kvar tills nästa gång han är här men
jag vet att han tar med sig nya
för han gillar att glittra med mig.