Så möttes vi igen då.
Skepnaden var en annan, men själen var din.

Så träffade jag dig igen då.
Ansiktet tillhörde någon annan, men hjärtat var ditt.

Så korsades våra vägar igen då.
Ögonen hade bytt färg, men blicken tillhörde dig.

Även den här gången sprang du din väg.
Åter igen vände du i dörren när ljuset blev för starkt.
Ännu en gång flydde du när rädslan växte i ditt bröst.

Men den här gången springer jag inte efter.
Den här gången låter jag dig gå.
Den här gången väljer jag en annan väg.

Men vem vet kanske möts vi åter när allt är annorlunda.
Kanske träffas vi en solig morgon, och allt är förändrat.
Kanske korsas våra vägar en vacker dag då modet har segrat.

På återseende, min vän.