Ett utrop vars mening var förlorad
en svag tomhet i hennes blick
hon slöt sin vision i en rörelse
en dans tillsammans hon återfanns
det hon fick förbise någonstans
en seger hon vann hennes slag
som ett färgrikt penseldrag hon blev ett undantag
ett åsknedslag för hennes välbehag
hon befann sig i ett slutförslag
en vanlig veckodag
men inte kunde hon släppa sitt mystiska leende
naturens utseende och ett allvetande beteende
tog ner henne
dansen var lång hennes framgång
gjorde intrång på hennes sång
nu kunde havet ta över och stormen
hade fort blivit klarhet
som en komet hon blev konkret
en närhet hennes andlighet
då en hemlighet smet från
en kontrast från frihet
med hennes mildhet förfördes hon
från livlighet till frihet
hon forcera sin syn då hela byn
rörde sig i takt i hennes vy