jag bjuder tystnaden till samtal

för jag vill berätta

att jag

ingenting har att säga 

förutom att jag

inte längre

har lust att sätta på mig

min röda klänning och fina skorna

jag vill inte heller

tvätta håret blankt

låta vinden ta fatt

och virvla doften till den som går förbi

eller måla fram ljuset

i mina ögon

och lysa mot omvärlden

just nu

har munnen

inget leende att ge

och tystnaden frågar inte varför

men jag svarar ändå, tyst:

"-för att jag helt enkelt inte vill"