tro mig

jag saknas intet

för jag har läst ryggtavlor från gatlyktors dunkla sken

och blivit varse kylan i en omfamning

jag har blivit tömd såsom en drucken åtrår det sista ur flaskan

och jag har fallit handlöst mot sten

i försöken att hämta månen

frånvarande närvaro

i närvarande frånvaro

och det finns ingen tomhet som den,

då man lämnas i saknad

av den som ligger bredvid

så,

distans

tro mig

jag saknas intet, för intet har jag förlorat