Det var heta Sommarmorgnar
I den lilla Staden på 80-talet
Invid paradgatan.
Med klippta Alléträd
och blankslitna gatstenar
Bodde en nyfiken gumma.
Bland villor och små hyreshus
På andra sidan ligusterhäcken
öppnades Bankdirektörens
Fönster från andra våningen.
Var morgon vid halv fem tiden
firades ett rep
Med en vit plastpåse
Ned.
En gråmulen morgon två veckor
efter Midsommar
Kunde hon inte bärga sig
längre,utan smög sig fram längst
med Huskroppen iförd regnkappa
Stövlar och sydväst på huvet.
På landbacken bland gräset
Låg plastpåsen
Med två gröna
Tomma whiskyflaskor
Inuti. ..

Nästa morgon såg hon en pojk
Knappt med moppe åldern inne
Gå fram och smussla med påsen

Det sved i sinnet
Men som varje rättskaffens
Medborgare
Var hon till sist tvungen
Att ringa och meddela
Ordningsmakten
Polisen
Om sin upptäckt!

Nästa morgon
Omringades
Plötsligt
En ung grabb
När han stegade fram
till nyfikenhetens
plastpåse.

Av tre polismän som suttit
nedhukade invid liguster
häcken
Det visade sig vara ett
förskrämt Tidningsbud
Och när den pensionerade
Bankdirektören
öppnade sitt fönster
Och skådade
uppståndelsen

Klev han ut i sin
Trädgård
Rätt så förvånad
och generad
Iförd bästa morgonrocken
Förklarande sig inför
Överhögheten.

I ögonvrån kunde han se
traktens Miss Marple
Smygtittande mellan pelargonerna
Inifrån sitt fönster
på Spektaklet.

Efterföljande morgon
stod uppställt
Mot husväggen
Knutet med ett rep
Som gick upp till
Ett fönster i andra våningen
En stor vit ny
Skinande plastkasse
På den stod skrivet med stora
Svarta bokstäver

STÖR EJ !
LANGNING PÅGÅR.


Lugnet återställt
Och friden åter lägrad
I den lilla Staden
För vad vore en Demokrati
Om ingen bryr sig om den?

Tacka nyfikenhetens plastpåse
för det.

Bäste vän
Och nu har även Du
kikat in till denna för
-förgångna historia!