jag blundar
stoppar fingrarna i öronen och sjunger högt
jag vägrar lyssna
jag vill inte höra nyheterna jag vill inte veta
att den värld jag trott mig leva i är sjuk
jag blundare hårdare
ju högre löpsedelsrubrikerna omkring mig tornar upp sig
med sin feta svärta
jag är rädd
ja jag är skrämd till tystnad av min egen art
som utplånar sig själv som lämlar
trängs och knuffas över branten ner i avgrunden
alltjämt skrikande 
och faller
faller
jag lyssnar ändå motvilligt jag måste höra
och jag lyssnar inåt efter glömda ord som tystats
om solidaritet 
anständighet  
det där vi lutade oss mot en gång
jag blundar