Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag vet inte riktigt vad jag ska säga


tolv dagar in i hösten. kvart i åtta på kvällen. längre stod jag inte ut. jag skrev till dig.

"hej
Hej
jag vet inte. det bara kändes som om vi aldrig skulle höras av och jag stod inte ut med det
Nej jag förstår vad du menar
Hur mår du?
Det är okej, hur är det själv?
Inte så bra
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga
därför du inte hört av dig?
Jag trodde inte att du ville höra av mig
men ville du det?
Jag ville men tänkte att det kanske var bäst att inte höra av mig ändå, känner du att du vill ses?
ja
Jag är i Göteborg ikväll, vill du ses nu?
okej
Ska vi mötas vid götaplatsen? om 15 min
ja
Då ses vi där"

så vi ses. du ser mest i marken och jag tänker att du har nya jeans. vi står en stund på samma plats som vi fem månader tidigare hånglat på. den kvällen vi träffades, den kvällen på balkongen, den kvällen du låste upp din cykel precis här och blev min. den kvällen när flygbussen åkte förbi och jag lånade din jacka. oktober och vi står i kylan utanför stadsbiblioteket. jag håller krampaktigt i räcket. andas knappt. vi ser på varann. sen säger du att du inte är kär längre. att du slutade vara det i början av september. jag gräver in mina fingrar i räckets trä och slutar existera. du ser på mig, på dina skor, på mina läppar. du ser mig med samma blick du alltid haft. samma ögon som tittat på mig i timmar. du ser mig när du säger att du inte längre är kär. Två timmar står vi där innan vi rör oss nerför avenyn. oktoberluften är klar och stel och jag känner inte min kropp längre. Ett öppet seveneleven där du köper lucky strikes och jag håller andan när du tänder. vi pratar om att gå någonstans. ta en öl. en whisky tänker jag. stark stark starksprit som får det att gå över. för det är för verkligt allting. jag har slutat vara arg och fastnat med blicken på dina läppar. att det enda jag vill är att kyssa dig.
så vi går till mig. jag kokar te och vi dricker det i soffan. tinar upp. jag känner långsamt mina fötter. vi dricker upp och pratar lite grann. om det där som inte bränns. och du sätter i halsen när jag säger att jag alltid kommer undra vad jag gjorde för fel. du svarar inte. börjar bara gråta. jag med och sen kan vi inte sluta. jag tar djupa andetag, tar snoret med tröjärmen och känner dina fingrar på min axel. bedjande, lama. jag tar din hand. försöker berätta, förklara att jag skulle vilja men att jag inte förstår. hur i hela världen ska jag kunna glömma att du älskat mig. att jag upphört för dig. att du inte vill vara min. så du håller min hand när jag går sönder och det enda jag kan tänka på är att allt vi gör har vi gjort förut.
så går du. ber mig följa med. knyter dina skor i hallen.
kramar mig med jackan på. snörvlar på min axel. gråter som jag aldrig sett någon gråta förut. och hela jag känner hur du försöker. men känner du mig. märker du hur jag står emot. hur jag inte andas in din doft, låter den fylla hela mig. hur jag inte drar fingrarna genom ditt hår. hur jag inte lägger läpparna mot din hals. du släpper mig mot hallväggen. långsamt. trycker upp hissen. kommer tillbaka och slår armarna om mig så mitt skelett knakar. dina tårar färgar hela lägenheten grå och sen öppnar du hissdörren. i ljuset därifrån, ditt ansikte, skäggstubben. dina ögon. att vi hörs i veckan. jag som tyst nickar. jag som inte kan sluta gråta. jag som inte kan säga som det är, att det enda jag vill är att du ska sova över. jag som viskar hejdå. du som stänger min ytterdörr. står i hissen. oförmögen att trycka på E. låter hissen åka ner av sig själv. dra dig med sig. hallväggen som tar emot mig. lovar mig allt.

i 28 minuter hoppades jag innerligt att du skulle komma tillbaka. precis som i somras. ångra dig. återvända. snora ner mitt nattlinne. jag hade förlåtit dig allt. varit din på sekunden. värmt dig. gjort dig hel. men du kommer inte. jag sitter ensam i min säng och inser att du verkligen inte gör det. natten som snart är över. morgonens första tåg som tar dig söderut och jag som vaknar till en dag utan dig.
tolv timmar efter det att du gått skriver jag till dig igen.

"kanske blir det bra det här. kanske kan vi en dag vara vänner eller nåt. jag ska bara sluta vara så jävla jävla kär i dig"




Fri vers av tildam
Läst 268 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2014-10-13 15:00



Bookmark and Share


  Flicka Nummer Elva VIP
Förihelvete vad jävla svinont det kändes å läsa dethär. Fyfan fyfan. Men bra var det
2014-12-07

    psyklist
Så sjukt hjärtskärande. Vackert och som en spark i ansiktet.
2014-11-25

  anits VIP
Mycket starkt och gripande skaldat!
2014-10-14
  > Nästa text
< Föregående

tildam
tildam