Du med röst som om moln och stjärnor seglade i dina ord
Jag känner inte dig
men min själ har vetat ditt möte
väntat men oväntat
och jag äter upp de bitar du ger mig
saftiga och fruktiga
rinner de mellan mina läppar

Jag har aldrig känt den känslan
om än det bara varar ett bussstop i tiden
så sträcker jag mina fingrar för att vidröra
dimman i din själ

Vill inget mer än att växa in i dina rötter
stanna där med skydd mot regnet
men mitt hjärta öppnat inför dig
förväntar sig inget
vishet ur redan levd tid
har stillat mycket inom mig
men jag hoppas ännu på den hand
som en dag ska vagga mitt hjärta

Jag faller in i möte med dig
och vi möts i själ där
snart