ibland du vet
man bara sitter tunnelbanan
spårar nånstans där husby- centralen
någonstans där klippte hjärnan i spärrar och tron att det finns en gräns att trampa bakom för att livet inte ska ta snesteg ner i en grop, avstanna med blodpöl under skorna
Jag ville inte vakna idag för att ta adrenalinkick i hjärtat, ryckas ur min morgonrutin och bara fakkin krossa skallben eller slita kniv i lungan
Ingen här ville se någon dö idag
ingen här ville tappa liv på en torsdag över obetydliga materiella ting
cash money flow i min ficka
otur att bli rånad en solig dag som denna
otur att bli knivad med en varm subway macka i sin hand
var med kyckling och salladsblad under min skosula
små detaljer som fastnar
aa inget är normalt
stannar inte
tiden
tryck på stoppknappen
se det ur fågelperspektivet
hur vi sprattlar fram våra individuella varelser
påtvingar liv
trycker ut våra rutiner längst gator
i bussar
hoppas vara mer än inget
tror vi är mittpunkten
du är ett sandkorn
i stormen
miljoner före
miljoner efter