när jag bekräftar och välkomnar mig själv
känner jag ett lugn
som gör att jag står alldeles still
jag spiller blod på mitt förkläde
av hat
när jag
ser mig själv i denna spegelyta
känner jag mig rådvill med
en vidgad pupill
så imbecill och inåtvänd
ville jag avbryta min
närvaro
jag började tvivla men kunde flyta
in i en annan tankebana
jag kunde ana hur jag skulle framstå
om jag hade gett upp helt
men ändå
känner jag mig stel inombords
men tar mig allt mera till mod
jag hade aldrig haft fel
jag har träffat min
överman
i spegeln
men något jag en dag
övervann
då jag fann mig själv