Om nätterna vid rör mig
du plockar isär och förbinder mig
du skrämmer mig
du klyver av alla mina sinnen
tills jag blir helt naken inför dig
din styrka blir uppenbar när du andas mot mig
du bläddrar genom mig och fyller mitt inre med bilder

Likt en spindeloffer blir jag fastklistrad i din näthinna
du visar mitt liv i fragment
ibland flyger jag
ibland badar dåtiden i framtidens atmosfär
ibland möter jag alla människor som för alltid lämnat dig
ibland är allt så perfekt att jag nästan blir rädd

Du är nattens mörka eko som jag ständigt försöker fly ifrån
ändå är det du som känner mitt inre bäst