Ingen kunde väl ana
att på en oansenlig ort
där två kroppar av vatten blir ett
följde fint slipade glaskorn
en främmande kvinna
som färdats hit på Sahariska vindar
vars själ kunde förflytta berg
i kärlekens namn

I hennes skugga följde fälten
där det en gång vuxit grödor
som blivit täckjord åt en slumrande död
hennes börd är sanfolkets viskningar
i tyget som broderar livsöden

Nej ingen kunde väl veta
att ättlingen till stjärnfolket
skulle beträda tröskeln
till hällristningarna vid Lökeberg