ack och ve
det splittrade glaset faller
stenen ligger där
över ån över ån över ån
jag gick
rotblöt med händerna
i den svarta jorden
och jag grät

varför ska allt vara så svårt
att gå hem när det
är kallt
som ett benrangel
dinglande i 
sitt eget snöre
är jag
där på vägen

Och livet är en teater
är det sagt
sista ordet
sista raden
och jag grät
fastän allt vatten
är detsamma

jag gick över ån
utan att förstå
hur nära
jag var