det blåser kallt en morgon när jag inser att det gått trettio dagar sen du glömde mig. jag går med snabba steg och tunn jacka och släpar alla timmar jag varit utan din doft efter mig på trottoaren. det är något högt i luften när jag tyst räknar för mig själv. dagarna som gått utan att vi hörts. ansikten sveper förbi. i milen mellan oss ligger dimman tät och någonting i min andning kommer av sig när jag frammanar ditt ansikte. inser. jag minns precis allting med dig. min mobil påminner mig om att det gått fem dagar av tystnad och att jag var berusad och arg när vi hördes sist. att du inte kommer höra av dig. att dina siffror fått ny benämning. idiot. och visst lindrar det för stunden att ligga med dina bästa vänner. att uppslukas i berusande martyrdans. offra varje uns värdighet och skrika från Poseidons axlar att jag vill ha dig tillbaka. att förneka din cyberrymds existens och tugga främmande adamsäpplen. men jag minns dig. saknar varje centimeter av din kropp. andas hetsigt och stannar av i vinden. förstår. trettio dagar av förnekelse. av att argt skrika könsord efter dom som liknar dig. trettio dagar av tyst dans över ensamma kvadrat. fyra rum och kök som jag rör mig i naken. trettio dagar med ständigt sug efter glömska och sprit. främmande armar som håller mig så hårt dom kan. som värmer och låter mig kväva dig i fantasin. trettio dagar i förvirringens tecken. ensamheten och insikten. att jag efter trettio dagar fortfarande hade bytt ut dom. varenda en. mot dig.