Värmer mig i ekot av dina ord.
När det gällde allt fann jag inte mod.

För att brinna åter offrade jag allt.
Hur kan då detta kännas så kallt?

Kulen kryper jag ihop i mitt kalla drag.
Minns de dagar som gav välbehag.

Ej längre skriver jag i vers eller bringar ljus.
Fyller mina lungor med ett efterlängtat brus.

En fars är vad mitt liv har blivit, evigt alla mig dömma.
Någonstans står du och hetsar, fortsätt drömma!