november

fuktig bris längs huden
smeker sig vidare
oinbjuden gäst

belägrar
hjärtats förmak
för hösten är slutet
och slutet är nära

sjukhusets korridor är lång och leder till kyrkogården
natten vill aldrig ta slut
och på kyrkogården brinner ljus
som minns själarna

jag vet innan jag vet
hur det växer
och slås sönder

och när jag väntar på att veta
är sanningen den enda befrielsen

naket november
mot naken hud på naken brits
längtar till vår