jag lutar min bleka panna
mot dina jämna andetag
och faller, faller, faller
ner i djupet av dig
blank sjö speglar mig levande. igen.

du ror mig lugn. nynnar mig lycklig.
i en ensam eka. lagar du revorna. våra ärr.
och vi lyfter, lyfter, lyfter
två drakar mot himlen, följer vinden.
flyger tillsammans till nästa kapitel

på oskrivna blad. blanka sidor.
skriver jag oss modigare
längs en snirklig väg som tror utan att lova
kommer orden, meningarna, språket
jag färdas leende i ditt leende