skriver jag på gula post-it
för att inte glömma
mellanmjölk, disktrasa,
tuggummi med mint,
ekologiska ägg
och livet
och sen i kön
går jag vilse
irrar bland
kvällstidningarnas dödsskjutningar
nötter, glass, tamponger
och snåriga tatueringar
tusen simtag därifrån
i biografens mörker
flyttar du närmare
farligt nära
som om ingenting var farligt
och jag stannar
som var jag en främling
och just då
lossnar en melodi från klippan
större än universum,
är vi en mindre del
av allt det andra
pulserande och levande
faller
som den scharlakansröda skymningen
du ber mig sitta stilla
lyssna lugn och sommarbris
och vi försöker inte längre lyckas
för nu vet vi bättre
hemma är inte rummens tystnad, vita knutar
och nyskurat golv
utan en känsla, doft, en trygghet
och vi kommer aldrig fram
men strävan är större
och när luften svalnar
är vi bara
två människor
det är allt