så bottenlöst tomt utan dig
gränslös saknad
kryper över golvet
smeker väggarna tomma när det skymmer över mina kinder
än en gång
trettiofyra dagar och nätter har jag hukat i mitt rum
gömt mig för allas röster
för det lena i ensamheten

så ofattbart naken utan dig
utan dina ord på min kropp
ett lapptäcke av tid vi gav varann
något annat finns inte kvar av dig
jag har noga suddat i alla dagböcker
slängt minsta brev
raderat dina siffror
slutit ögonen
förträngt din doft
ditt brösthår
ditt ansikte

krampaktigt fast i sprängande saknad
klöser väggarna i längtans tomrum
i ensamhetens labyrint
står jag
efter trettiofyra nätter utan dig
kvar där du lämnade allt
på samma plats ovan staden
hulkandes kvicksand
över tomheten
den bottenlösa tomheten du lämnat efter dig