När de satt bakom skolan sa de det. Redan första veckan.
Hon väntade på något mer, något som kunde ta udden av orden. Men oemotsagda förblev de medan tjejerna tittade nyfiket efter en reaktion. Till slut reste hon sig och gick. Som hon skulle göra varje dag.
Några killar skrattade " kolla vad bråttom hon har!" Nästan varje gång de såg henne skrattade de.

Mamma sa "så menade de nog inte" medan hon irrade med blicken och gav henne varm choklad. Hon svalde och svalde. Skammen rann inte undan.
Mamma skulle aldrig komma att se. Hon hade nog med sitt.

På lektionerna var det iallafall lugnt.
Magister Grålle brukade slå så stolarna välte men hon fick aldrig någon örfil.
Han till och med bjöd henne på halstabletter en gång.