Kanske är jag för impulsiv, ropar ut min ångest alldeles för snabbt, för att räcka ut, till någon... ja, till någon..

Hör du mig? Kan du höra mig där du finns, på mils avstånd från mig, i en annan tid, en annan värld?

Jag har inte tid att vänta, mitt liv rinner ifrån mig, ska vi äta tillsammans, måla eller skulptera?

Jag tror att jag har feber, kanske över 40 grader, vill du kyla ner mig? Jag behöver dig nu, mer än någonsin! Kom över till mig, stanna här och jag lovar att bädda ner dig bredvid mig, där bland dun och fjäderlätta tankar, rosor, smaragder och timotej...