somliga slänger sina ben

i takt utan en egen tanke

andra smörjer dem i smyg

med surt ister och olja

det blir aldrig natt

vissa ord sover aldrig

det finns konstant en sorg

som hela tiden får nytt bränsle

partituret som inte tillhör någon

fattar eld ibland

nottecken eller kråkfötter

föds och bleknar

ingen bestämmer

hur mönstret ser ut

det finns arméer som lämnar

svarta blodfläckar

det finns de som vill spisa

sina städer sina grannar

bränna ner allt

som hat inte berör

det blir aldrig riktigt tyst

inte ens i det egna rummet

där havet går i otakt

med vågornas sövande svall