denna röst jag är
detta självspelande piano
har förlist bland klipporna
vid en kust jag inte känner igen

rullstolarna står på rad
måsarnas skri i havsbandet
skär som knivar av ben
genom den tunna dimman

det är idag det sker
som ingen väntat sig
tystnaden lägger sig över havet
vågorna blir osynliga

brandmännen reste sina stegar
mot den branta kusten
men pulsen hade upphört
innan gryningen sagt sitt