Så långt borta, min svartvita syster
en hel Atlant separerar, våra famnar som passar
likt ett kärlekspussel, varje bit en vänskapskyss
att binda våra likasinnade händer, fingrar med iver
dessa kristallklara egenheter – små, starka och naggande goda

Du saknas mig, ditt leende ekar
i det innehållslösa skratt som jag försöker stava, till
när vardagen lyser med din frånvaro och jag döljer
min längtan jag känner

Vill ju så att du ska lyckas, må bra och frodas
i det där landet långt, långt borta
som du så innerligt trånat efter – så väldigt länge vännen
Du är värd allt och lite till
men glöm aldrig – jag står där jag stod
sista gången vi såg varandra
och här ska jag vänta

tills du är redo – att återvända